Dagen man helst vill glömma!
Morgonen börjar fint förutom att jag var väldigt trött. Kommer ut från porten, efter att frukosten var intagen och mitt sköna yttre tillpiffat så gott det går, ska gå till bilen för att hämta den. Går runt huset och fortsätter gå, börjar fundera på varför jag inte ser den ända till jag kommer på att det var igår jag stället bilen där. Jahapp, bara till att vända på klacken i duggregnet för att gå dit bilen verkligen är parkerd. När jag väl är framme inser jag att jag är inparkerad. TACK SÅ JÄVLA MYCKET! Bilen bakom har kört så sjukt nära ja ungefär ett papper går emellan bilarna och bilen framför är där ungefär 30cm till. Panik, irriterad, jagvillbaradödadenidiotensomparkeratså!! Ringer D, så han kommer ner. Under tiden jag väntar på honom är jag så iriterad att jag går ut och puttar på bilen på sidan för att få den i gung, kanske larmet går igång då. Bara det att rutan är blöt så mina händer halkar och far rakt in i listen på bilens dörr! Aj som fan! Sätter mig i bilen. Kollar på mina fingrar. Två naglar brutna sjukt långt in och blodet sipprar fram under till. Ni som har nagelförstärkning förstår hur fruktansvärt ont det gör. Jag tjuter och det bultar i fingrarna! När D är nere försöker vi få ut bilen, han sitter i jag står utanför. Efter en stund lyckas vi.
Ja tack du egoistiska idiot i en grå golf av äldre modell som tänker med röven. Nästa gång slår jag in rutan!
