Försoning...

Tänk dig; att tjafsa om något som inte är något att tjafsa om och när du tänker på det i efterhand var det ganska patetiskt och du vet egentligen inte var det hela eskalerade. Du är envis som få och har "alltid" rätt kan man säga, problem ett; din "tjafspartner" är ta mej fan lika envis! Ni ligger där i varsin ände av sängen, säger ingenting! Efter en timme försöker du börja en konversation, men lyckas inte! Det forstsätter, fast vise versa och så håller det på i några timmar. Ja ett riktigt jävla dagisbeteende. Där imellan har du kännt dig likgiltig, trött, arg, flyförbannad, ledsen och orolig!

Ni somnar som vänner. Vaknar upp. Kryper tätt, tätt intill. Du känner värmen från hans kropp men vill ändå komma närmare, du vill krypa in under skinnet på honom! Du är kärare än någonsin!! Ni har nu försonats med varandra på alla möjliga sätt.... hur känns det?

Äntligen fredag...

En veckas praktik är nu genomförd med gott betyg! Nöjd med min instas faktiskt, så det är bara att köra på! Fick sådant beröm i torsdags, handledaren tyckte jag var så kanon och hon satt där bak och tänkte att min mentor skulle varit där nu. Då blir man några centimeter längre :)

Så nu är det bara till att njuta av helgen god mat, älsklingen, sovmorgon, och fest med girlsen på lördag ska bli såå jäkla kul men det är bara ett problem... jobbar på söndag förmiddag :( men men det är bara att stänga in sig i fruktkylen och sitta där tills man slutar wiii! haha! 

Nu ska jag forstsätta njuta av min man och en nybakad kladdkaka (lyckad denna gång), får ju passa på medans han är här... ;)

Go Tina go du ska vinna hela skiten!

Att sitta eller sättas på peddistal

Har du satt någon på en peddistal någon gång? Höjt den till skyarna utan att den varit värd det överhuvudtaget?  Höjt den till skyarna utan att få den responsen du velat ha? Fått råd och blivit pushad om att du ska lägga ner? Hur känns det? Inte det minsta kul! Det kvittar vad alla andra säger, du måste själv komma till insikt om att det inte funkar. Du måste själv förstå. Du måste själv ta beslutet. Det spelar ingen roll vad alla andra säger för du vet om det. Du måste gå ett steg längre, du måste lämna hoppet!

Har du blivit satt på en peddistal någon gång? Blivit höjd till skyarna utan att vara värd det? Höjts till skyarna utan att ge någon respons? Har du äcklats över att någon satt dig på en peddistal? Äcklats över att någon är snäll mot dig? Äcklats över att någon gett dig komplimanger? Äcklats över att du tycker allt den gör i all välmening är mesigt?

Har du blivit satt på en peddistal och samtidigt satt personen i fråga på en peddistal? Har du kännt att du tycker om en person för den den är och inte för det den gör? Har du kännat att någon är som gjord för dig, och samtidigt säger den andra samma sak till dig? Har du tyckt att en person är snäll för att den hämtar en huvudvärkstablett och vatten till dig när du har ont i huvudet och inte tyckt att det är mesigt? Sedan nästa dag är det du som lagar middag för att den andra har mycket att göra, utan att bli irriterad.

Jag har varit med om alla tre! Just nu är jag på nummer tre! Det är kärlekt! Det är fantastiskt och underbart!
Det är vad kärlek handlar om, att spela i samma liga! Inte "du spelar i korpen och jag manchester united"!
Vi spelar i landslaget!



Var sitter du?

Hata Göteborg!

Har ni sett den filmen?? Inte jag! Men jag hatar Göteborg ändå för det ligger på tok för långt ifrån Helsingborg! Jag hatar Göteborg bara mer och mer för varje gång jag ska åka därifrån. Sorry, jag vill bara kräka av mig lite!

Igår efter att jag läste på tidig mammas blogg,  tänkte jag vad har jag att gnälla över? Att man bor 20mil ifrån varandra, när det finns människor som förlorara sina barn i cancer och aldrig mer får träffa dem.Jag vet inte hur det känns att förlora någon nära i cancer men jag vet hur det känns att ha en mamma som har cancer...

Jag hatar cancer och att Gbg ligger 20mil bort!
Om jag skulle kunna, skulle jag utrota cancer!

28kvm kärlek

Äntligen fredag tänkte jag, äntligen helg, äntligen ska jag få träffa min bejbi! Hade en super skön kväll igår, var dock sjukt trött. Men finns det något bättre än att ligga på soffan och somna i sin bejbis famn, till ljudet av Veiron i ottan?? ;) 

Redan lördag, vad tiden går sjukt fort när man inte vill och sjukt sakta när man vill att den ska gå fort. Jag har fått lära mig att barn har mycket dåligt tidsperspektiv ibland kan en minut kännas som en timme och ibland som en hundradels sekund. Jag tror jag är ett barn, för det är precis likadant för mig!

Kan klockan bli efter fyra NU?! Sedan stanna upp där i en vecka eller två? För då skulle jag bara kunna vara i denna 28kvm "stora" lägenheten och njuta av min bejbi! Just nu känns den sjukt tom och ganska tillintet sägande.... utan en en viss person.    



Det lyser i mina ögon de ler

Nyare inlägg
RSS 2.0