emelism

Tänk dig; att tjafsa om något som inte är något att tjafsa om och när du tänker på det i efterhand var det ganska patetiskt och du vet egentligen inte var det hela eskalerade. Du är envis som få och har "alltid" rätt kan man säga, problem ett; din "tjafspartner" är ta mej fan lika envis! Ni ligger där i varsin ände av sängen, säger ingenting! Efter en timme försöker du börja en konversation, men lyckas inte! Det forstsätter, fast vise versa och så håller det på i några timmar. Ja ett riktigt jävla dagisbeteende. Där imellan har du kännt dig likgiltig, trött, arg, flyförbannad, ledsen och orolig!

Ni somnar som vänner. Vaknar upp. Kryper tätt, tätt intill. Du känner värmen från hans kropp men vill ändå komma närmare, du vill krypa in under skinnet på honom! Du är kärare än någonsin!! Ni har nu försonats med varandra på alla möjliga sätt.... hur känns det?