emelism

I lördags var det som sagt var Vicke Vires dop. Han döptes så vackert till Viktor Mikael Söderlund. Mikael efter min underbara pappa, dvs hans farfar. Förkyld som en gnu var jag och är fortfarande. Men det gick fin fint. Han var knäpptyst hela tiden förutom när prästen skulle lyfta upp honom i skyn, det tyckte han inte riktigt om och började gny lite grann. Men att få vatten på huvudet gick ju hur bra som hellst. Ja, det gick ingen nöd på honom,  men mina armar fick sig ett rejält träningspass och var skakis hela kvällen sen. Fick byta grepp lite då och då på honom och han envisades med att stoppa rosetten i munnen.

Korten blev inte de bästa. D skylde på att kyrkor han inte går ihop... hmm... undra vart han vill komma med det?

  

Min främsta uppgift som fadder, var sa prästen, att be för mitt gudbarn. Det fanns böner i mitt fadderbevis. Ooo ja, det ska jag göra. Kändes kanske lite pasé eller vad tycker ni? Är det någon som ber idag förumtom präster?

   

Wille hade spring i benen... först så springer vi lite... sen sitta hos D en liten stund sen upp och busa igen!

 
Så var det dax... Jag döper dig...

   
Detta var då den bästa bilden på familjen Tajkon tillsammans. Ja, då förstår ni kanske hur de andra ser ut? Precis innan bilden togs Hade K & J sagt till Wille på skarpen och tagit honom i armen så att han skulle komma och vara med på bild. Prästen stod bredvid och sa tyst, men så att jag hörde som stod närmast, oj oj oj då!

  
Vires doppresenter från oss, en Astrid Lindgrenbok samlarbok med massor av sagor i och Mina första år

 



Äntligen hemma och nu kan det busas med lillebror. Efter en sådan dag när man ska vara duktigt, fin och snäll så slocknar man gott på kvällen. Fråga Wille.