emelism

Snart är det dax för dop och jag ska vara gudmor som det så fint heter. Funderar på om jag kommer orka bära den lilla kolossen. Han väger några kilo om man säger så. Ovan på allt så har jag gått och blivit bomb förkyld, hinner inte komma tillbaka till jobb innan bakterierna flyger på en! Igår kväll i soffan låg jag och D och pratade om vad vi skulle ha på oss på dopet, eller ja han undrarde vad han skulle ha. Han frågar om han ska ha jeans och i så fall vilka. Min spontana reaktion blir "Har du så många och välja på?" och "Du har ju bara de två mindre fina thai nudiejeansen och de fina levisjeansen". Var på han svarar lite surt, "Nä, så är det faktiskt inte jag har också svarta acnejeans och gråa hope" sen säger han "Men ursäkta mig om jag inte har så mycket pengar och kan springa och handla kläder som dig". Där dog diskussionen. (Jag kände mig ytterst lite elak) Idag, imorse. D ska åka och handla present till Jeanette som också ska ha kalas och ber mig stryka hans skjorta. Jag talar då om för honom att det tar 35min att åka och handla det på väla. Då säger han "Nä det gör det faktiskt inte för om man ska leta efter jeans också så tar det längre tid. Och du säger ju att jag inte har några". Oooops... :/ Hem kommer mannen i mitt liv med ett par nya fina svartaktiga levisjeans. Han hade sagt till tjejen i affären att det var akut och frågat om dom satt bra över aset. Haha... han e fär kär och jag är bara... ja, jag vet inte vad man säger! Jag tror jag måste stryka den där skjortan nu!