Tiden...
Inte för att låta gammal men var tar tiden vägen? Jag hör hela tiden att jag är ung och rapp och har livet på mig. Men så snabbt som tiden går så känns det som att man inte hinner med hälften av det man vill. Mitt stora problem är ofta att jag inte tar vara på dagen eller njuter av dagen. Jag känner ibland att jag längtar livet av mig och när jag sedan tänker efter är det en hemsk tanke. Jag längtar kanske till fredagen för att den är så skön, sen längtar jag till lördagen för att jag ska hitta på något kul sen vill jag att veckan ska gå fort för att vi kanske ska träffa någon på helgen och för att jag får sovmorgon. Sen längtar jag till vecka 11 för då ska vi till Österrike osv. Jag måste lära mg att njuta av det lilla och ta vara på de vardagliga sakerna. Det är inte så att jag inte tycker om mitt jobb snarare har jag aldrig haft ett så stimulerande jobb men precis som med alla jobb och speciellt som lärare kännar man en stor press på att lyckas, göra sitt yttersta och vara alla elever och föräldrar till lags.
Innan sommaren 2010 var jag super stirrig över att jag inte skulle få något jobb. Det slutade med två jobberbjudande direkt och ett antal samtal från skolor som ville att jag skulle komma på intervju. Efter jag fick jobb var jag stirrig över hur jag skulle klara av en egen klass på 24 elever utan någon paralell och fortfarande kan jag stirra över olika saker som rör skolan. Men jag har klarat det hitintills och så kommer det fortsätta. Kontentan blir: ta vara på dagen stirra inte upp i onödan och gör ditt bästa!
Examensfesten 
Påväg till jobb, första dagen 
Påväg till första föräldramötet (med konstig min)
Var tar tiden vägen?
