Vågar öppna mig...

Imorgon har det gått en vecka sedan jag opererade ut min visdomstand. Anledningen till att jag inte berättat om hur det gick är den att det var en så traumatisk upplevelse att jag inte tagit mod till mig förrän nu!!

Jag hade fått en lugnande tablett med mig hem när jag var på undersökning där, som jag skulle ta en timme innan operation. Jag gjorde så, men inte fan hjälpte det, jag var lika nojjig som innan och skakig det kan däremot bero på tabletten för jag kände mig svag i kroppen.

In där, upp på stolen, klädde in rummets pryla med grönt kirurgpapper och mössa på mig, tandläkaren och sköterskan. Nå ja, då var det dax, kötta in 6-7 sprutor i munnen ååhhh vad skönt! Speciellt när man har lite inflamerat tandkött där. Sen säger tandläkaren - Då börjar jag skära upp här. OMG är han dum i huvudet? Vill han att jag ska svimma direkt?? Meddelar honom att inte berätta vad han ska göra!! Själva det momentet kändes iofs ingenting, cool lugn (än så länge). Börjar skrapa lite och frågar om jag känner något, säger att jag känner att han rör tanden. Fullt normalt tydligen!

Nu börjar vi plocka ut den, oki. Såg? Ja typ cirkelsåg antar jag, ilar som fan i munnen men jag står ut! Han tar sedan fram något som har formen av en polkagris fast gjord av metall antar jag. Med detta verktyg ska han sedan bända upp den biten han sågat av! Nu mina vänner börjar plågan! Det låter som han knäcker hela käken på mig! Det spänner något fruktansvärt när han lirkar och donar, krrrrrrr! Där va den av! Detta fortsätter sedan i ja låtsäga en timme, med outhärdliga smärtor! Jag ber om mer bedövningen men NEJ, - Det känns såhär. När halva var gjort trodde jag att vi behövde ringa ambulansen så jag fick åka till sjukan och bli sövd. Jag stod inte ut mer, kändes det som! Jag skrek (omedvetet) och tårarna sprutade!

När allt var klart ihop sytt och fixat låg jag kvar i en halvtimme och bara grät! Hela vägen hem grät jag av choken av hur JÄVLA HEMSKT det var! Blev ordinerad kåvepenin, 3ggr om dagen i tio dagar, munskölj och IBUMETIN!! Huvudvärkstabletter, ja men hallå eller?? Hjälpte, svar nej! Jag har lidit i tre dagar innan den värsta smärtan försvann! Idag är första dagen jag kunnat äta någorlunda normalt. 



Aldrig mer säger jag. JAG VÄGRAR!



Gick inte att ladda upp bild nu såklart! Bild kommer sen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0