emelism

Förkylning och mentors besök har stått på schemat idag. Förkylningen började redan igår men nu har den eskalerat till max punkten och alla symtom är inkluderade halsont, nästäppa, hosta och ett huvud som känns lika tungt som ett bowlingklot. Trots detta lykades jag mentors besöket. Hon va lugn och tyckte jag var lugn och hade bra hand om barnen m.m. Verkade dock lite kritisk till den klassiska undervisningen som de använder sig av i min klass. Men som sagt hon var mkt nöjd med mig :)

Nu är det bara till att krypa upp i soffan med en filt och något gott ätt käka. Varför e det så att så fort man är dålig tycker man eller iaf jag lite synd om ig och tänker ähh jag kan äta den där glassen och den där kakan? Det sätter sig liksom även om man är dålig och troligtvis mer än vanligt eftersom jag inte är kapabel till att träna.

Ska nu avnjuta denna kväll  i min ensamhet. Var är du bejbi? Puss på er alla goa vänner!